historia och utveckling av Schengenavtalet

visa större version av bilden Stäng

den 14 juni 1985 undertecknade Förbundsrepubliken Tyskland, Frankrike, Belgien, Luxemburg och Nederländerna Schengenavtalet om gradvis avskaffande av kontroller vid deras gemensamma gränser. Avtalet är uppkallat efter den lilla staden i Luxemburg vid gränsen till Frankrike och Tyskland där den undertecknades.

den 19 juni 1990 undertecknades konventionen om tillämpning av Schengenavtalet. De viktigaste punkterna rör åtgärder som syftar till att skapa ett gemensamt område för säkerhet och rättvisa efter avskaffandet av gemensamma gränskontroller. Särskilt handlar det om

• harmonisering av bestämmelser om inresa till och kortare vistelser i Schengenområdet för icke-EU-medborgare (enhetlig Schengenvisum),
• asylfrågor (fastställande i vilken medlemsstat en asylansökan får lämnas in),
• åtgärder för att bekämpa gränsöverskridande narkotikarelaterad brottslighet,
• polissamarbete och
• samarbete mellan Schengenstaterna i rättsliga frågor.

konventionen om tillämpning av Schengenavtalet trädde i kraft den 1 September 1993. Dess bestämmelser kunde emellertid inte få praktisk verkan förrän de nödvändiga tekniska och rättsliga förutsättningarna som databanker och relevanta dataskyddsmyndigheter var på plats. Konventionen fick således praktisk verkan den 26 mars 1995.

När Schengenprotokollet till Amsterdamfördraget av den 2 oktober 1999 trädde i kraft den 1 maj 1999 införlivades Schengensamarbetet – ursprungligen grundat endast på ett internationellt avtal – i EU-rätten.

Europeiska gemenskapen tog därmed ansvaret för stora delar av Schengenregelverket (Schengenavtalet och tillhörande regelverk) och dess fortsatta utveckling.

för EU: s medlemsstater finns det stora fördelar med att tillhöra Schengenområdet. För EU-medborgarna innebär avskaffandet av kontrollerna vid Schengenområdets inre gränser inte bara ökad rörelsefrihet utan också ökad säkerhet. För att kompensera för frånvaron av kontroller vid Schengenområdets inre gränser har bättre och effektivare kontroller vid dess yttre gränser införts, liksom andra åtgärder som mobila gränspatruller och förbättrat polissamarbete. Tyska medborgare måste dock fortfarande ha ett giltigt pass eller motsvarande dokument, till exempel ett (preliminärt) ID-kort eller ett resedokument som används i stället för ett pass, med sig när de kommer in eller lämnar Tyskland. Underlåtenhet att göra det kan leda till böter på upp till 5000 euro.

sedan 1985 har flera andra stater anslutit sig till Schengenområdet:

Italien undertecknade avtalet den 27 November 1990, Spanien och Portugal båda undertecknade den 25 juni 1991, Grekland undertecknade den 6 November 1992, Österrike den 28 April 1995, och Danmark, Finland och Sverige, tillsammans med de icke-EU-medlemsstater Island och Norge, alla undertecknade Schengenavtalet den 19 December 1996. Schweiz, som inte heller är en EU-medlemsstat, undertecknade avtalet 2004. Tjeckien, Estland, Ungern, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien och Slovenien anslöt sig alla till Schengen den 21 December 2007. Den nyaste medlemmen i Schengenområdet är Liechtenstein (ett land utanför EU), som gick med 2011.

vissa EU – medlemsstater-Bulgarien, Cypern, Rumänien och Kroatien – är ännu inte fullvärdiga medlemmar i Schengenområdet; gränskontroller utförs fortfarande mellan dessa länder och Schengenområdet (se nedan för positionen för Förenade kungariket och Irland).

• viseringsbestämmelser

viktiga punkter i Schengenregelverket

1. medborgare i Schengenländerna (se nedan) kan korsa Schengenområdets inre gränser utan att genomgå identitetskontroller. Enskilda stater får dock fortfarande utföra kontroller vid de inre gränserna under en begränsad tid om det krävs av hänsyn till allmän ordning eller nationell säkerhet. Alla medborgare i Schengenländerna rekommenderas att bära ett giltigt pass eller ID-kort, eftersom kontroller vid gränsen fortfarande är möjliga. Kravet på att tyska medborgare bär ett giltigt pass eller motsvarande dokument (t.ex. ID-kort) när de kommer in eller lämnar tyskt territorium fortsätter att gälla trots avtalet.
2. personer som beviljats en visering för kortare vistelse utan territoriella begränsningar (kategori ”C”-visum) av ett Schengenland får, under visumets giltighetstid, stanna och resa fritt inom något annat Schengenlands territorium. Innehavare av sådana viseringar kan också korsa Schengenområdets inre gränser utan att genomgå identitetskontroller. Flygpassagerare med transitvisum (kategori ”A” – visum) har endast rätt att komma in i det internationella transitområdet på flygplatser men inte själva Schengenområdet.tredjelandsmedborgare med ett nationellt uppehållstillstånd utfärdat av ett Schengenland får under giltighetstiden resa i upp till 90 dagar per 180-dagarsperiod till något annat Schengenland. Detta gäller även innehavare av ett nationellt visum (kategori ”D” visum) utfärdat av ett Schengenland.Schengenländernas harmoniserade viseringspolitik (Gemensam förteckning över tredjeländer vars medborgare behöver eller inte behöver visum).
3. kontroller vid de yttre gränserna enligt en gemensam Schengenstandard.
4. Alla Schengenländers tillgång till Schengens informationssystem (SIS), som tillhandahåller uppgifter om personer och föremål i hela Schengenområdet, särskilt i samband med utredningar från polis och rättsliga myndigheter.
5. nära polissamarbete och rättsligt samarbete.
6. gemensamma ansträngningar för att bekämpa narkotikarelaterad brottslighet.
7. regler om behörighet för asylförfaranden, som nu ersätts av rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 (s.k. Dublin II-förordningen).

Schengenländerna

Följande är en lista över länder som fullt ut genomför Schengenregelverket( så kallade fullständigt genomförandeländer), tillsammans med uppgifter om när gränskontrollerna avskaffades eller kommer att avskaffas:

Overview

visumets varaktighet giltighet.

Schweiz

i en omröstning i juni 2005 godkände Schweiz Avtalet med Europeiska unionen och Europeiska gemenskapen om deras lands associering till Schengenregelverket. Schweiz har således tillämpat bestämmelserna i Schengenavtalet från och med den 12 December 2008. Kontrollerna på flygplatserna avskaffades den 29 mars 2009.

Danmark, Irland och Förenade Kungariket

särskilda arrangemang har gjorts för EU: s medlemsstater Danmark, Irland och Förenade Kungariket.Danmark genomför Schengenregelverket fullt ut, men har reserverat sig för undertecknandet av Schengenavtalet när det gäller genomförandet och tillämpningen av framtida beslut som fattas inom ramen för avtalet. Den kommer från fall till fall att besluta om den ska delta i den fortsatta utvecklingen av regelverket enligt internationell rätt och om den ska införliva gemenskapsrätt som utvecklats utan dess deltagande i dess nationella lagstiftning. Danmark är dock skyldigt att genomföra vissa åtgärder som rör den gemensamma viseringspolitiken.även om Irland och Förenade Kungariket inte är parter i Schengenavtalet kan de, med EU-rådets godkännande, tillämpa Schengenregelverket helt eller delvis och delta i dess fortsatta utveckling. De utfärdar inte Schengenvisum och tillämpar Schengenavtalet endast delvis. EU-rådet har godkänt en ansökan från båda länderna om att delta i det fördjupade samarbetet mellan polis och rättsliga myndigheter i straffrättsliga frågor, kampen mot narkotikarelaterad brottslighet och Schengens informationssystem (SIS). Inget land har dock avskaffat gränskontrollerna.

Island och Norge

Även om varken Island eller Norge är EU-medlemsstater genomför båda länderna Schengenregelverket fullt ut på grundval av det associeringsavtal de slöt med EU den 18 maj 1999.

de tillhör (tillsammans med Danmark, Finland och Sverige) den nordiska passunionen, som har avskaffat kontrollerna av medlemmarnas gemensamma gränser. Den 1 December 2000 beslutade EU-rådet att Schengenregelverket skulle träda i kraft i alla fem länder som tillhör den nordiska passunionen. Sedan dess har Island och Norge genomfört länder fullt ut. Förordningarna om Schengens informationssystem SIS har varit i kraft sedan den 1 januari 2000.förbindelserna mellan Island och Norge å ena sidan och Irland och Förenade Kungariket å andra sidan när det gäller de områden i Schengenregelverket som är tillämpliga på Island och Norge regleras av ett avtal som godkändes av EU-rådet den 28 juni 1999.

i praktiken deltar Icke-EU-medlemmar Island och Norge i Schengenrelaterat arbete genom blandade utskott som möts parallellt med EU-rådets arbetsgrupper. Deras möten deltar av företrädare för regeringarna i EU: s medlemsstater, kommissionen och tredjelands regeringar. Island och Norge deltar således i diskussionerna om den fortsatta utvecklingen av Schengenregelverket, men inte i några omröstningar i detta sammanhang.

Andorra och San Marino

medan Andorra faktiskt inte har undertecknat konventionen om tillämpning av Schengenavtalet, har den inga kontroller vid sina gränser med grannländerna Spanien och Frankrike. San Marino har inte heller undertecknat konventionen om tillämpning av Schengenavtalet, men har inga kontroller vid gränsen till sin enda granne, Italien.

Bulgarien, Rumänien, Cypern och Kroatien

Även om de är EU-medlemsstater, Bulgarien och Rumänien (anslutning den 1 januari 2007), Cypern (anslutning den 1 maj 2004) och Kroatien (anslutning den 1 juli 2013) genomför Schengenregelverket endast delvis och utfärdar därför inte Schengenviseringar.

vissa krav måste fortfarande uppfyllas innan Schengenregelverket kan genomföras fullt ut. Dessa inkluderar införandet av andra generationens Schengens informationssystem (SIS II) och ett framgångsrikt slutförande av utvärderingar som fastställer att kraven för ett fullständigt genomförande faktiskt har uppfyllts. Först när dessa åtgärder har slutförts kan det politiska beslutet om ett fullständigt genomförande av avtalet och avskaffandet av gränskontroller fattas.

utvalda rättsliga bestämmelser om Schengenavtalet (utdrag)

1. Avtal av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i staterna i Benelux ekonomiska Union, Förbundsrepubliken Tyskland och franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid deras gemensamma gränser: Joint Minister Gazette 1986, s. 79 ff.
2. konvention av den 19 juni 1990 om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i staterna i Benelux ekonomiska Union, Förbundsrepubliken Tyskland och franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid deras gemensamma gränser (konvention om genomförande av Schengenavtalet): Federal Law Gazette II 1993, s. 1013 ff.
3. lag av den 15 juli 1993 om Schengenavtalet av den 19 juni 1990 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna: Federal Law Gazette II 1993, s. 1010 ff.
4. anmälan av den 20 April 1994 om ikraftträdandet av konventionen av den 14 juni 1985 om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i staterna i Benelux ekonomiska Union, Förbundsrepubliken Tyskland och franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid deras gemensamma gränser (konvention om genomförande av Schengenavtalet): Federal Law Gazette II 1994, s. 631 ff.
5. Amsterdamfördraget av den 2 oktober 1997: Federal Law Gazette II 1998, s. 386.
6. kodexen om Schengengränserna (förordning (EG) nr. 562/2006 av den 15 mars 2006), i kraft sedan den 13 oktober 2006.

andra generationen Schengens informationssystem II (SIS II)

SIS II är ett informationssystem som gör det möjligt för Schengenstaternas brottsbekämpande organ och administrativa organ att utbyta information och därmed utföra vissa aktiviteter. EU-byråerna Europol och Eurojust har också begränsad tillgång till systemet.

Schengenstaterna samlar för närvarande in information från två huvudområden i SIS II:

• Registreringar om tredjelandsmedborgare i syfte att vägra inresa till eller vistelse i Schengenområdet på grundval av förordning (EG) nr 1987/2006 av den 20 December 2006;
• Registreringar om försvunna personer och om personer eller föremål som rör brott för polissamarbete och rättsligt samarbete på grundval av rådets beslut 2007/533 / RIF av den 12 juni 2007.

om dina personuppgifter lagras i andra generationen Schengens informationssystem (SIS II) har du rätt att begära tillgång till dessa uppgifter och se till att de är korrekta och lagligen inmatade, eller, om inte, att begära rättelse eller radering. Du får utöva denna rätt i alla stater där SIS II används, oavsett vilken medlemsstat som har utfärdat registreringen.

de behöriga myndigheterna måste svara på begäran om information så snart som möjligt och inte mer än 60 dagar efter dagen för begäran. De måste svara på begäran om rättelse eller radering så snart som möjligt och högst tre månader efter dagen för begäran och informera personen om vilka åtgärder de har vidtagit. Om nationella bestämmelser föreskriver kortare svarstider gäller dessa kortare tider. Tyskland har inga kortare svarstider.

rätt att begära information
förfarandet för att begära information baseras på nationella bestämmelser.

i Tyskland är det Division ZV 34 Från Federal Criminal Police Office (BKA) som ger information om huruvida uppgifter faktiskt lagras i SIS II och vilken myndighet som ansvarar för att korrigera eller radera sådana uppgifter.

kontaktuppgifter:

Federal Criminal Police Office – Bundeskriminalamt
ZV34 – Petenten
65173 Wiesbaden
Tyskland
e-post: [email protected]

om en begäran om information rör en registrering som inte har ingåtts av en tysk myndighet, måste BKA först översända begäran till den medlemsstat som registrerade registreringen i SIS II. först när denna stat har haft möjlighet att lämna synpunkter på utlämnandet av uppgifterna till sökanden har BKA rätt att lämna information om uppgifterna eller vägra att lämna sådan information.

Information måste lämnas om inte:

• att hålla den konfidentiell är nödvändig för att den berörda myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter i samband med en registrering (t. ex. polisutredningar)
• att hålla det konfidentiellt är nödvändigt för att skydda allmän säkerhet och ordning, eller
• uppgifterna eller det faktum att de lagras måste hållas konfidentiella av lagstadgade skäl eller för att skydda övergripande rättigheter och friheter för tredje part.

om information inte lämnas ut eller om sökanden tvivlar på riktigheten i den information som lämnas, kan de kontakta federal data protection supervisory authority. Denna myndighet kommer att granska ärendet i detalj och informera sökanden om deras rättigheter har respekterats.

kontaktuppgifter:

Federal kommissionär för dataskydd och informationsfrihet – Die Bundesbeauftragte f Ubir den Datenschutz und die Informationsfreiheit
Husarenstr. 30
53117 Bonn
Tyskland
e-post: [email protected]
Tel.: 0049 (0)228 99 7799 0

rätt till rättelse och radering av uppgifter
om personuppgifter i SIS II är felaktiga eller ofullständiga har den berörda personen rätt att få dem korrigerade. Om personuppgifter lagras olagligt i SIS II har den berörda personen rätt att få dem raderade. Om den relevanta varningen skapades av en myndighet från en annan stat, får endast den staten korrigera eller radera uppgifterna. De behöriga myndigheterna i Tyskland hjälper till att behandla begäran genom att utbyta information och genomföra nödvändiga kontroller.

ansökan ska göras direkt till den myndighet som skapade varningen. Sirene Tyskland (baserat i BKA i Wiesbaden) kommer att berätta vilket detta är. Skäl bör anges för begäran och all relevant information bifogas.

rättslig prövning
rättslig prövning ges i enlighet med nationell rätt. I Tyskland måste sökande först lämna in ett klagomål till den myndighet de hade kontaktat om uppgifterna. Denna myndighet granskar därefter sitt ursprungliga beslut för att avgöra om det bör ändras och därigenom ge lättnad själv. Om den följer sitt ursprungliga beslut och fortsätter att vägra att lämna information eller att korrigera eller radera uppgifter, kan klaganden väcka talan hos den behöriga förvaltningsdomstolen för att tvinga myndigheten att bevilja begäran.
sökande i Tyskland kan också ta sina klagomål till den behöriga tillsynsmyndigheten för dataskydd när som helst. Denna myndighet kommer att granska ärendet i detalj och informera sökanden om deras rättigheter har respekterats. Om en varning utfärdad av en federal byrå ifrågasätts, bör sökande kontakta Federal Commissioner for Data Protection and Freedom of Information (Kontaktuppgifter ovan). Om varningen skapades av en Land (federal state) myndighet, bör du kontakta dataskyddsmyndigheten i det landet.

om klagomålet väcker frågor som rör två eller flera länder kommer de berörda nationella dataskyddsmyndigheterna att samarbeta för att garantera den berörda personens rättigheter.