När påven Leo X kom in i Florens i triumf 1515 inledde han och hans kusiner Giulio (senare påven Clement VII) en serie uppdrag i San Lorenzo som byggde på projekten från deras Medici-förfäder i den kyrkan. Den nya Sakristien, nu allmänt känd som Medici Chapel, designades som en begravningspantheon för Medici-familjen.

Medici Chapel (Cappella Medicea) är kapellet som rymmer monument till medlemmar av Medici-familjen, i det nya Sakristiet i kyrkan San Lorenzo i Florens. Begravningsmonumenten beställdes 1520 av påven Clement VII (tidigare kardinal Giulio de’ Medici), avrättad till stor del av Michelangelo från 1520 till 1534 och färdigställd av Michelangelos elever efter hans avgång.

de två monumentala grupperna (för gravarna Lorenzo, duke di Urbino och Giuliano, duke de Nemours) består var och en av en sittande beväpnad figur i en nisch, med en allegorisk figur som ligger på vardera sidan av sarkofagen nedan. De sittande figurerna, som representerar de två hertigarna, behandlas inte som porträtt utan som typer. Lorenzo, vars ansikte är skuggat av en hjälm, personifierar den reflekterande mannen; Giuliano, som håller stafettpinnen av en befälhavare, skildrar den aktiva mannen. Vid hans fötter luta siffrorna för” natt ”och” dag.””Natt”, en jättekvinna, vrider sig i orolig sömn; ”dag”, en Herculean figur, ser vred över axeln. Lika imponerande, men mycket mindre våldsamma, är de två följeslagare som ligger mellan sömn och vakna på Lorenzos sarkofag. Den manliga figuren är känd som” skymning, ”den kvinnliga figuren som” gryning.”

Lorenzo den magnifika och hans bror Giuliano den äldre begravdes vid ingångsväggen, och över dem inrättades en marmorgrupp bestående av en ”Madonna och Barn” och Medici skyddshelgon Cosmas och Damian. ”Madonna” är ett verk av imponerande majestät, helt av Michelangelos egen hand; de heliga är elevernas arbete efter modeller av mästaren.