syftet med denna studie var att bestämma 1) förekomsten och storleken av höjning i upptagande serumamylas och lipasnivåer i extrapankreatiska etiologier av akut buksmärta, och 2) testet närmast associerat med diagnosen akut pankreatit. Serumamylas-och lipasnivåer erhölls hos 306 patienter som antogs för utvärdering av akut buksmärta. Patienterna kategoriserades efter anatomisk plats för identifierad patologi. Logistisk regressionsanalys användes för att jämföra enzymnivåerna mellan patientgrupper och för att bestämma korrelationen mellan höjning av serumamylas och lipas. Tjugosju (13%) av 208 patienter med en extrapankreatisk etiologi av akut buksmärta visade en förhöjd upptagningsserumamylasnivå med ett maximalt värde av 385 enheter (U)/L (normalt intervall 30-110 U/L). Tjugosex (12,5%) av dessa 208 patienter hade ett förhöjt intag av serumlipas med högst 3685 U/L (normalt intervall 5-208 U/L). Av 48 patienter med buksmärta till följd av akut pankreatit varierade intag av serumamylas från 30 till 7680 U/L och lipas från 5 till 90 654 U/L. både serumamylas-och lipashöjningar var positivt förknippade med en korrekt diagnos av akut pankreatit (P < 0,001) med diagnostiska effektivitetsvinster på 91 respektive 94 procent. En nära korrelation mellan förhöjning av intag av serumamylas och lipas observerades (r = 0,87) i både extrapankreatiska och pankreatiska sjukdomsprocesser. Serumamylas-och lipasnivåer kan vara förhöjda i icke-pankreatiska sjukdomsprocesser i buken. Signifikanta höjningar (större än tre gånger övre normalgränsen) i något enzym är ovanliga vid dessa störningar. Den starka korrelationen mellan förhöjningar i de två serumenzymerna i både bukspottskörteln och extrapankreatiska etiologier av buksmärta gör dem överflödiga åtgärder. Serumlipas är ett bättre test än serumamylas antingen för att utesluta eller stödja en diagnos av akut pankreatit.