O’ Jays, amerikansk vokalgrupp som steg i framkant av Philadelphia soul-rörelsen på 1970-talet. O ’ Jays ursprung dateras till slutet av 1950-talet, då barndomsvänner Eddie Levert (F. 16 juni 1942, Canton, Ohio, USA) och Walter Williams (F. 25 augusti 1942, Canton) började utföra gospelmusik tillsammans i sina hemstad Canton. 1959 samarbetade paret med skolkamrater William Powell (F. 20 januari 1942, Canton—d. 26 maj 1977, Canton), Bill Isles (F. 4 januari 1941, McAtenville, North Carolina, Usa—d. Mars 28, 2019, Oceanside, Kalifornien), och Bobby Massey att bilda en rytm och blues grupp som heter triumferna. Rechristening sig maskotarna, de släppte en singel,” Miracles”, 1961. Efter Cleveland skivjockey Eddie O ’Jay kämpade för gruppen döptes de om igen och blev O’ Jays 1963.

Isles avgick 1965, och det året släppte den återstående kvartetten sitt debutalbum, Comin’ Thru. De gick först in i rhythm and blues Top Ten 1967, med ” Jag blir sötare imorgon (än jag var idag).”Året därpå inledde de ett långt och fruktbart samarbete med författarproducenterna Kenny Gamble och Leon Huff, som infunderade O’ Jays musik med kännetecknen för Philadelphia soul: frodig orkestrering, funkrytm och socialt medvetna texter. Massey avgick 1971, och nästa år släppte gruppen det klassiska albumet tillbaka Stabbers, med albumets titelspår som initierade en lång rad hitsinglar, inklusive ”For the Love of Money” (1973) och den disco-influerade pophiten ”I Love Music, Pt. 1” (1975).

Powell gick i pension efter en cancerdiagnos och dog 1977. Han ersattes av Sammy Strain (F. 9 December 1941, Brooklyn, New York), tidigare av Little Anthony och Imperials; senare Nathaniel Best och Eric Grant fyllde rollen som tredje medlem. O’ Jays kommersiella förmögenheter avtog under det följande decenniet, även om de åtnjöt måttliga återkomster i slutet av 1980-talet och början av 90-talet, och de fortsatte att spela in och turnera in i det 21: a århundradet. År 2005 infördes O ’ Jays i Rock and Roll Hall of Fame.