Kabbala, (Hebreiska:” Tradition”) stavade också Kabala, Kabbalah, Cabala, Cabbala eller Cabbalah, esoterisk judisk mysticism som den dök upp i 12: e och följande århundraden. Kabbala har alltid i huvudsak varit en muntlig tradition genom att initiering i dess läror och praxis utförs av en personlig guide för att undvika farorna i mystiska upplevelser. Esoterisk Kabbala är också ”tradition” eftersom det gör anspråk på hemlig kunskap om den oskrivna Torah (gudomlig uppenbarelse) som kommunicerades av Gud till Moses och Adam. Även om efterlevnaden av Moses lag förblev den grundläggande principen om judendomen, gav Kabbala ett sätt att närma sig Gud direkt. Det gav således judendomen en religiös dimension vars mystiska tillvägagångssätt för gud betraktades av vissa som farligt panteistiska och kätterska.
de tidigaste rötter Kabbala spåras till Merkava mysticism. Det började blomstra i Palestina i 1: a århundradet ce och hade som sin huvudsakliga oro extatisk och mystisk kontemplation av den gudomliga tronen, eller ”vagn” (merkava), ses i en vision av Hesekiel, profeten (Hesekiel 1). Den tidigaste kända judiska texten om magi och kosmologi, Sefer Yetzira (”Book Of Creation”), dök upp någon gång mellan 3: e och 6: e århundradet. Det förklarade skapelsen som en process som involverar de 10 gudomliga siffrorna (sefirot, se sefira) av Gud Skaparen och de 22 bokstäverna i det hebreiska alfabetet. Tillsammans sägs de utgöra ” 32 vägar av hemlig visdom.”
en viktig text i början av Kabbala var 12-talet Sefer ha-bahir (”Book of Brightness”), vars inflytande på utvecklingen av judisk esoterisk mystik och på judendomen i allmänhet var djup och varaktig. Bahir tolkade inte bara sefirot som avgörande för att skapa och upprätthålla universum utan introducerade också i judendomen sådana begrepp som själens transmigration (gilgul) och stärkte grunden för Kabbala genom att förse den med en omfattande mystisk symbolik.