antihistaminer är den farmakologiska hörnstenen i behandlingen för allergisk rinit. De jämförande effekterna av de nyare, mer specifika H (1) -antagonisterna cetirizin och loratadin bland yngre patienter är inte väl karakteriserade. Effekten och säkerheten för cetirizin och loratadin jämfördes i en prospektiv, randomiserad, dubbelblind, longitudinell, parallellgruppstudie av 80 barn, 2 till 6 år, med perenn allergisk rinit orsakad av husdammmider eller växtpollen (verifierad med ett radioallergosorbent eller hudtest). Patienterna fick cetirizin eller loratadin vid 0,2 mg/kg en gång dagligen på morgonen i 28 dagar. Histamin hudtester och eosinofilantal från nasala utstryk utfördes vid baslinjen och i slutet av behandlingen. Individuella rinitsymtom bedömdes av utredaren vid baslinjen och på dag 28 och av föräldrar vid baslinjen och dagligen i symptomdagböcker. Globala bedömningar gjordes med hjälp av en visuell analog skala vid baslinjen och i slutet av behandlingen. Cetirizin gav signifikant större hämning av wheal-svaret jämfört med loratadin (P <.0001). Eosinofilantalet förbättrades i jämförbar grad med båda medlen. Cetirizin och loratadin gav jämförbara förbättringar av symtomen och enligt en global utvärdering som bedömdes av utredaren vid behandlingens slut. Båda agenterna gav betydande symtomatisk lättnad enligt patienternas dagliga dagboksbedömningar; cetirizin var emellertid effektivare än loratadin för att lindra symtomen på rhinorrhea, nysningar, näsobstruktion och nasal pruritus (P <. 0001). Båda behandlingarna tolererades väl; två patienter som fick cetirizin tappades från studien på grund av biverkningar. Cetirizin och loratadin gav effektiv, väl tolererad lindring av symtomen på perenn allergisk rinit hos små barn. Cetirizin var effektivare än loratadin för att hämma wheal-svaret på histaminutmaning och gav större minskningar av de flesta individuella symtom som dagligen bedömdes av föräldern.