hur viktigt var King James Bible?

idrifttagandet av King James Bible ägde rum 1604 vid Hampton Court Conference utanför London. Den första upplagan dök upp 1611. King James-versionen är fortfarande en av de största landmärkena på engelska. Det har bestämt påverkat våra språk-och tankekategorier, och även om det producerades i England för engelska kyrkor spelade det en unik roll i den historiska utvecklingen i Amerika. Även idag anser många att King James Bible är den ultimata översättningen på engelska och tillåter ingen annan att användas i kyrkan eller personliga hängivenheter. Historien bakom skapandet av denna bibelöversättning är dock lite känd och avslöjar ett fantastiskt samspel mellan tro och politik, kyrka och stat. För att förstå vad som hände måste vi gå tillbaka till världen i början av 17-talet.

försök att föreställa dig hur det var att bo i England 1604. Deras var inte en värld som vår där hastighet, förändring och innovation medvetet odlas och tanklöst firas. Deras värld rörde sig i en mycket långsammare takt och kontinuitet uppskattades över förändring. I deras värld var kröningen av en ny monark en stor händelse som djupt påverkade nationens liv och identitet. Monarken skulle regera för livet. Det fanns ingen kontinuerlig cykel av valkampanjer i deras värld som det finns i vår.

puritanerna Felberäknar

Tänk på stämningen som måste ha segrat vid tiden för Drottning Elizabeths död. Hennes styre hade gett en stor känsla av säkerhet och stabilitet för sitt land.

puritanerna var ivriga att fortsätta reformationens arbete, och Elizabeths död verkade vara deras lämpliga ögonblick. Skottlands James VI efterträdde henne och blev därmed James I av England. Eftersom James hade uppfostrats under presbyterianska influenser hade puritanerna anledning att förvänta sig att James skulle kämpa för deras sak. De misstog sig allvarligt.

James var bekant med många av deras slag i Skottland, och han tyckte inte om dem. De var emellertid en stor minoritet, allvarlig, välutbildad, mycket motiverad och övertygad om rättfärdigheten i deras övertygelser. Oavsett personlig antipati ansåg James inte att det var politiskt klokt att ignorera dem.

James ville ha enhet och stabilitet i kyrkan och staten men var väl medveten om att mångfalden av hans väljare måste övervägas. Det fanns Papisterna (som de kallades då) som längtade efter att den engelska kyrkan skulle återvända till den romerska veckan. Det fanns också puritanerna, lojala mot kronan men ville ha ännu mer avstånd från Rom. De insisterade på att Englands reformering inte gick tillräckligt långt, eftersom den fortfarande behöll för många katolska element. De hade inga problem med att komma överens med John Knox beskrivning av Elizabeth som ”varken bra Protestant eller ännu beslutsam papist.”

presbyterianerna ville göra sig av med den hierarkiska strukturen hos mäktiga biskopar. De avancerade vad de trodde var Nya Testamentets modell för kyrkans administration under äldste eller presbyter.
Nonconformists och separatister, av vilka några senare skulle bli Amerikas pilgrimer, ville staten ut ur kyrkans angelägenheter helt och hållet. De sågs inte som en stark kraft vid den tiden, men deras rörelse utvecklades långsamt.

sedan var det parlamentet-ivriga att utöka sin makt utöver den roll den hade vid den tiden. Det fanns ett betydande puritanskt inflytande och representation i parlamentet.

För att behålla vår alliteration, låt oss hänvisa till nästa grupp som ”bönbok” etablering eller biskoparna och hierarkin i den engelska kyrkan. De var en äkta elit som hade exceptionell makt, privilegium och rikedom. För dem var puritansk agitation mycket mer än en intellektuell abstraktion som skulle diskuteras i Oxford och Cambridge. Om puritanerna skulle råda, hade denna hierarki mycket att förlora.

James Kommer till tronen

När James förberedde sig för att ta tronen orsakade starka rörelser av missnöje honom allvarlig oro. Elizabeth dog den 24 mars 1603 efter att ha beslutat 45 år. James fick ord om sin kusin Elizabeths död och hans utnämning till tronen, och den 5 April började han sin resa från Edinburgh till London för sin kröning.

James’ resa söderut präglades av ett viktigt avbrott. En delegation av puritaner presenterade James en framställning som skisserade deras klagomål och de reformer de önskade. Dokumentet var känt som Millenary Petition och hade över 1000 prästerskapssignaturer, vilket representerade cirka tio procent av Englands präster. Denna framställning var katalysatorn för Hampton Court Conference. Från början försökte framställningen dämpa misstankar om lojalitet mot kronan. Det behandlade fyra områden: gudstjänst, kyrkans ministrar, kyrkans liv och underhåll och kyrkans disciplin. Det framförde också invändningar som kanske låter ganska oseriösa för oss idag, men var allvarliga frågor för puritanerna. Bland de saker de invände mot var användningen av vigselringen, korsets tecken och bärandet av vissa liturgiska kläder. Millenary Petition innehåller dock inget omnämnande alls av en ny bibelöversättning.

James tog framställningen tillräckligt allvarligt för att kräva en konferens. I en kunglig proklamation i oktober 1603 tillkännagav kungen ett möte att äga rum på Hampton Court Palace, en lyxig 1000-rums egendom strax utanför London, byggd av Kardinal Wolsey.

deltagarna

deltagarna i konferensen var kungen, hans råd av rådgivare, nio biskopar och dekaner. Det fanns också fyra måttliga representanter för den puritanska orsaken, den mest framträdande var Dr.John Reynolds, chef för Corpus Christi College. Det var tydligt att däcket staplades mot puritanerna, men åtminstone fick de en röst.

King James sätter tonen

liksom Konstantin vid öppnandet av rådet i Nicea, levererade James öppningsadressen. Han satte omedelbart tonen och gav tydliga signaler om vad han kunde förvänta sig. Statskyrkans doktrin och politik var inte upp till utvärdering och omprövning.

James fortsatte genast att antyda att han hittade en hel del säkerhet i strukturen och hierarkin i den engelska kyrkan, i motsats till den presbyterianska modellen han bevittnade i Skottland. Han försökte inte dölja sin tidigare frustration i Skottland.

puritanerna fick inte delta i konferensens första dag. Den andra dagen fick de fyra puritanerna delta i mötet. John Reynolds tog ledningen för deras räkning och tog upp frågan om kyrkans regering. Men varje chans att han hördes förlorades av en oupphörlig och utan tvekan oavsiktlig referens.

han frågade om en mer kollegial inställning till kyrkans administration kan vara i ordning. Med andra ord, ”låt oss bredda beslutsbasen.”Reynolds ställde sin fråga på detta sätt: ”Varför skulle inte biskoparna styra tillsammans med ett prästerskap av sina bröder, pastorer och ministrar i kyrkan.”

ordet presbyterie var som att vifta med en röd flagga före en tjur. Kungen exploderade som svar: ”om du siktar på en skotsk Presbyterie, överensstämmer den lika bra med monarkin som Gud och djävulen! Då ska Jack, Tom, Will och Dick mötas och kritisera mig och mitt råd.”Han uttalade sedan vad som kan betraktas som hans definierande motto och sammanfattning: ”Ingen biskop, ingen kung!”

vid denna tidpunkt varnade han Reynolds: ”Om detta är allt ditt parti har att säga, Jag kommer att göra dem anpassa sig, annars kommer jag att harrie dem ut ur landet, eller annars göra värre!”medan Reynolds olyckliga användning av termen presbyterie skadade det puritanska fallet, får han kredit för att föreslå konferensens viktigaste prestation. Reynolds ” flyttade hans majestät att det kan finnas en ny översättning av Bibeln eftersom de som tilläts under kung Henrik VIII: s och kung Edward VI: s regeringstid var korrupta och inte ansvariga för originalets sanning.”James värmde till en ny översättning eftersom han föraktade den då populära Geneva-Bibeln. Han besvärades mer av dess ibland gränsöverskridande revolutionära marginalanteckningar än av översättningens faktiska kvalitet.

en ny översättning av Bibeln

Så James beställde en ny översättning. Det skulle vara korrekt och sant mot originalen. Han utsåg femtio av landets finaste språkforskare och godkände regler för att noggrant kontrollera resultaten.

James ville också ha en populär översättning. Han insisterade på att översättningen använder gamla bekanta termer och namn och är läsbar i dagens idiom.

det klargjordes att James inte ville ha några partiska anteckningar fästa vid översättningen, som i Geneva-Bibeln. Regel nr 6 uppgav: ”inga marginella anteckningar alls att anbringas, men bara för förklaringen av de hebreiska eller grekiska orden.”James letade också efter en enda översättning som hela nationen kunde lita på ”att läsas i hela kyrkan”, som han formulerade den.
han förordnade att särskilda smärtor ” tas för en enhetlig översättning, som bör göras av de bäst lärda män i båda universiteten, sedan granskas av biskoparna, presenteras för Privy rådet, slutligen ratificeras av den kungliga myndigheten….”

en kolossal prestation

Tänk på hur befängt det var att ha ett team av elitforskare som skrev för en i stort sett analfabeter. Vi kan bara stå tillbaka i förvåning över deras prestation. Tänk hur löjligt översättningsmandatet var. Det krävde en produkt som beställdes för att förstärka en tydlig kunglig politisk agenda, som skulle göras av elitvetenskapliga utskott, granskade av en självbetjäningsbyråkrati, med ultimat godkännande reserverat för en absolutistisk monark. Slutprodukten var främst avsedd för offentlig och populär konsumtion. Det skulle läsas muntligt-avsett mer att höras offentligt än att läsas privat.

hur många verk av litterärt geni minns du som gjordes av utskottet? Hur många främsta forskare är du medveten om vem som kan skriva för örat? För att inte tala om i ett sammanhang som syftar till att framkalla en anda av dyrkan!

hur optimistisk skulle du ha varit att ett team på cirka 50 kunde hantera de tekniska och språkliga utmaningarna samtidigt som du producerar ett arbete med en kadens, rytm, bildspråk och struktur som skulle resonera så djupt med det populära medvetandet att det formade en civilisation och kultur på ett unikt sätt? Historien visar dock att de lyckades skapa en översättning som inte bara uppfyllde deras generations behov utan också lyckades påverka kommande generations liv.